Hur blir man skuldfri?

Detta inlägg innehåller annonslänkar.

För min egen del hamnade jag i trångmål under studenttiden när min fru inte längre fick studiemedel och vi fick klara oss på ett CSN-lån och studiebidrag som på den tiden uppgick till ca 7000 kr. Det gick helt enkelt inte, men istället för att försöka ta hjälp av våra föräldrar eller samhällets skyddsnät löste vi det med kreditkort. På kreditkort. På kreditkort. Även efter studierna fortsatta svårigheterna då vi varvade arbetslöshet med deltidsjobb. Pengarna räckte aldrig till, och varje månad var en kamp, och varje gång räkningarna skulle betalas satt man där med en klump i bröstet och en allmän förtvivlan. Inkomsterna och utgifterna gick aldrig ihop och varje månad övertrasserade vi våra kreditkort (som till slut uppgick till 7-8 stycken). Läget var så illa att vi i slutet av månaderna fick vi använda bensinkortet till att köpa bensinmacksdyr mat.

Efter flera års lidande lade vi korten på bordet och berättade för min hustrus föräldrar som gick i borgen för ett samlingslån. Här begick vi dock alla fel som tänkas kan. Vi lånade för låg summa eftersom vi skämdes över hur mycket som behövdes, samtidigt som vi inte hade någon budget och därmed ingen aning om vilka utgifter och inkomster vi hade. I slutändan innebar detta att vi fick ett nytt stort lån utöver flera av de tidigare. Det här var naturligtvis hål i huvudet, men eftersom våra inkomster fortfarande inte räckte till fick vi alltså fortsätta på den inslagna banan med kreditkort. Idag hade vi antagligen vänt oss till SMS-lånen, men dessa var endast i sin linda när detta utspelade sig år 2010. Banken var nog ganska nöjda med två så stabila borgensmän, men det förvånade mig då att de inte ville se någon budget eller sammanställning av våra skulder. Senare erfarenheter har dock gjort det väldigt uppenbart att sådana kontroller i det närmaste inte förekommer.

Ganska kort tid efter samlingslånet var vi alltså i en värre situation än innan, vilket också gav mig tre betalningsanmärkningar när jag var sen med tre räkningar i februari-mars 2010. Något oväntat blev det faktum att jag sades upp (efter nio års deltidsarbete) från mitt jobb i april 2010 början på en mycket långsam vändning. Jag hade fem månaders uppsägningstid, men bara två veckor efter beskedet gjorde jag min första dag på en ny arbetsplats, med en tusenlapp mer i lön som konsult. Ekonomiskt gjorde det ganska liten skillnad, men nu var jag garanterad en lön på 20500 jämfört med att tidigare ha behövt jobba OB på helger och kvällar för att komma upp i 19500.

Efter ett år anställdes jag av firman som anlitat konsultbolaget, och kunde plussa på ytterligare ett par tusenlappar på lönen. Nu höll vi oss plötsligt flytande, men likväl innebar det maxade kreditkort varje månad och ingen direkt ljusning i sikte. Det är någonstans här jag för första gången upprättar en budget, och jag lägger upp det så att jag har koll på kända in- och utgifter för 10 år framöver, och kan följa hur låneavbetalningarna fortskrider och får en helt ny och avgörande överblick. Med budgeten kan vi trimma lite ytterligare utgifter genom att byta lite försäkringsbolag och elbolaget, men till slut kan man konstatera att summan som går ut varje månad är mer eller mindre permanent.

För att komma ur situationen jag försatt mig inser jag att jag behöver göra något radikalt med inkomsterna. Jag tar mitt nya jobb på största allvar och avancerar snabbt till att bli en av de bästa. Jag tar på mig nya arbetsuppgifter och löser dessa. Det ger resultat. I första hand genom en bra löneutveckling vid de årliga revisionerna, men ”genombrottet” kommer när chefen slutar och vill ha med mig till en ny stad och en ny arbetsgivare. Vi vill inte gärna flytta, men när lönen höjs med 25% går det inte att säga nej. Sagt och gjort, vi hamnar i en ny stad med högre inkomst och nu börjar det sakta bli bättre och bättre ekonomiskt, men det blir ändå till att hålla sig mer eller mindre bara flytande i två år innan mitt kreditbetyg blivit så pass bra att jag kan få ett nytt samlingslån från Bank Norwegian som innebär den stora vändningen.

Jag har egentligen bara gott att säga om Bank Norwegian, de har hittat ett segment som ingen annan lånar ut till, högre belopp till högre räntor – men utan att närma sig ocker som tex Big Bank och Cash2you m.fl. Jag beviljades ett lån på 270 000 till ca 15% ränta vilket vände allt för oss. Visst, räntan är ganska hög, men om man är van vid många mindre lån och räntesatser på över 30% innebär ett samlingslån väldigt många frigjorda tusenlappar i månaden. …och man kan när som helst sedan lösa hela lånet genom att ta ett nytt samlingslån hos en annan bank, för när väl Bank Norwegian-lånet registrerades hos UC och alla smålån försvann blev mitt kreditbetyg så pass bra att jag kunde få ett nytt lån hos SEB till 4,8% ränta, vilket ytterligare minskade de månatliga utgifterna rejält. SEB-lånet kunde jag få genom mitt medlemskap i fackförbundet Unionen och är ett så kallat medlemslån med samma låga ränta till alla medlemmar.

Lånet hos Bank Norwegian är alltså ett lån som avsevärt kortar ned tiden man behöver gå med väldigt höga lånekostnader fördelade på flera mindre lån och en ”genväg” till det där riktigt fördelaktiga samlingslånet. I kommande blogginlägg kommer jag bland annat ta upp mer om hur man praktiskt kan gå tillväga för att förbättra sitt kreditbetyg, även om den största ingrediensen är tid. Tid att vänta ut alla förfrågningar man dragit på sig och som mer eller mindre omöjliggör lån.

Här är jag idag. Visserligen inte skuldfri, men med ett stort blancolån som jag gladeligen betalar på varje månad istället för otaliga smålån, kreditkort och avbetalningar. Jag betalar nu ca 3 900 kronor i månaden på detta lån - istället för ofattbara 14 000 för ett par år sedan. Ute ur skuldfällan!